Politiker har inget annat val än att ta de gamla och åldrande på allvar. Det mullrar bland de äldre. Ålderspensionärernas företrädare har gjort avtryck i debatten om apotekens framtid. Kritiken mot att pensionärer inte omfattas av jobbskatteavdraget börjar bli besvärande för alliansen. Och inför höstens budget har finansminister Anders Borg (m) mer eller mindre lovat mer pengar till de fattigaste pensionärerna. Det skulle inte förvåna om valet 2010 kommer att handla mycket om de äldres behov. Som tur är lever vi i en tid och i ett samhälle där dessa behov ofta kan tillfredsställas. Fler och fler kan leva både längre och friskare. Vid 65 är livet inte längre slut, utan bara början på något nytt; "den glada ålderdomen". Men det är inte bara roligt att bli äldre. För många växer oron med åren; en oro över vem som ska finnas där när man en dag blivit alltför sjuk och skröplig för att klara sig på egen hand. Två som är oroliga inför vad som då väntar är Berit Rollén och Monika Olin Wikman, båda före detta landstingsdirektörer, som nu gett ut en bok betitlad Vi vill inte bli gamla - som äldreomsorgen ser ut idag. I en debattartikel i DN luftar de sin oro för en "grå och händelselös" vardag med "leda, ensamhet och tristess" på ett äldreboende med "breda linoleumkorridorer". Vad de uppfattar som normal standard inom svensk äldreomsorg duger inte åt dem.

lite fördomsfullt och kräset, men politiker har inget annat val än att ta de gamla och åldrande på allvar.
För det första är de många.
De svenska ålderspensionärerna är totalt 1,6 miljoner. Sverige har idag högst andel människor över 80 år i Europa, en andel som kommer att fördubblas till 2050. För det andra är de organiserade. Pensionärsorganisationerna samlar långt fler medlemmar än de politiska partierna; den största av dem, Pensionärernas Riksorganisation, PRO, har över 400.000 medlemmar och i Norrbotten organiserar PRO hela 40 procent av ålderspensionärerna. Och snart går de stora fyrtiotalistkullarna i pension, en generation människor vilka blivit vana vid att ställa krav på goda och ständigt förbättrade materiella villkor. Fler och mer krävande pensionärer gör att Berit Rollén och Monika Olin Wikman inte litar på samhällets "möjlighet och vilja att ställa upp med tillräckliga resurser" för att garantera den äldreomsorg som kommer att efterfrågas i framtiden. De vill därför se ett större inslag av eget ansvar och rätt att kunna köpa den vård och omsorg man anser sig behöva när man blir äldre. Förslaget är ingen dum idé, det kan lindra en potentiellt mycket stor ekonomisk belastning på det offentliga. Ett annat bra sätt att är om fler inte bara lever utan också jobbar längre. Det, om något, borde väl passa dem som räds ett händelselöst liv.